22.

Herrgården och bruket

Herrgården
Foto taget i februari 2014

Som en påminnelse om en svunnen bruksepok står den här, Ludvikas pampiga herrgård. Herrgården i sin nuvarande form uppfördes under 1780-talet, efter att både huvudbyggnaden och den västra flygeln brunnit ner. Den östra flygeln undkom lyckligtvis branden och dess karaktär är utpräglad karolinsk. Detta kan man bland annat se på flygelns tak, ett tak med dubbla fall (ett så kallat säteritak) och de inklädda knutarna. Huvudbyggnaden och den västra flygeln anpassades efter den äldre flygeln, men bär ändå spår av, den under 1780-talet rådande nyklassicismen, som var influerad av antikens arkitektur. Även influenser från barocken kan urskiljas, särskilt vid huvudentrén där det Cedercreutzska släktvapnet pryder ingången. Familjen Cedercreutz ägde Ludvika Bruk fram till 1796 då det styckades upp och såldes i flera andelar.

Vid herrgårdens uppförande lät den dåvarande brukspatronen Johan Axel Cedercreutz endast inreda bottenvåningen. I husets mitt möttes två förstugor och runt dessa placerades 12 bostadsrum; sal, förmak och kammare. I en förstuga förvarade man fuktiga klädesplagg och skodon, och rummet fungerade som en luftsluss in till bostadsdelen. Detta var viktigt för att hålla bostadsdelen fri från fukt.  Med hänsyn till brandrisken förlades köket till en annan byggnad, ett vanligt arrangemang vid herrgårdar och slott.  Den västra flygeln fungerade som gästflygel medan den östra flygeln tjänstgjorde som kontor.

På 1850-talet köpte familjen Roth (som av många Ludvikabor fortfarande förknippas med herrgården) de flesta andelarna i Ludvika Bruk och påbörjade en upprustning av flera byggnader. Att renovera herrgårdens interiör ansågs dock för dyrt och en omfattande upprustning skedde inte förrän åren 1907 – 1909. Herrgården moderniserades och man sparade mycket lite av den ursprungliga inredningen från 1700-talet. Bottenvåningens planlösning ändrades och blev en ren sällskapsvåning med salong, matsal, kabinett, bibliotek, vardagsrum och herrum (rökrum). Sovrummen förlades istället till övervåningen och källarvåningen byggdes ut med köks- och personalutrymmen. Man installerade även elektricitet, rinnande vatten och centralvärme.

Fram till den sista medlemmen av släkten Roths död 1981 stod herrgården i stort sett orörd. Fastigheten hade några år tidigare köpts av dåvarande ASEA (nuvarande ABB), men bohaget gick 1982 på auktion. ASEA lät köpa några av möblerna och de står återigen i herrgården som man 1988 bestämde att restaurera. Idag har ABB representationsverksamhet i huvudbyggnaden medan den västra flygeln fungerar som bostad åt ABB i Ludvikas platschef.

Hör Baron Cedercreutz berätta om brukets historia.